Historien om lieproduktion

Berättelsen började över en kaffe i julhelgen 1895 hos Rognald Bruslettos. Sjugurd Endrestøl och Knut Øyo satt runt köksbordet och diskuterade hur de kunde göra låssmedens arbete enklare och mer mekaniskt. Rognald Brusletto föreslog att de skulle investera i en maskinhammare för stålsättningen, den tyngsta delen av liearbetet. Grannarna var skeptiska och tvivlade på om liearna skulle vara lika bra med mekanisk hjälp som vid manuellt arbete. Men Rognald Brusletto höll fast vid sin övertygelse om att en maskinhammare kunde göra jobbet lika bra.

Efter det tidigare nämnda kaffeteamet började Rognald Brusletto utveckla modeller för en sådan hammare. Han lät gjuta dem på H.S. Lund i Kristiania, och den första maskinhammaren i Hol installerades samma år kring S:t Hans. Snart kunde man höra en ny typ av hamrande ljud från smedjan vid Budøla i Magnhilåa. Det traditionella liesmidet var på väg mot mekanisering. Detta var den första maskinhammaren i Hol. Låarna var så bra att året därpå beställde Knut Øyo en egen maskinhammare av Rognald. Totalt tillverkades tio sådana Brusletto-maskinhammare. Överenskommelsen mellan Øyo, Endrestøl och Brusletto var att Brusletto skulle ta tillbaka hamrarna om de inte fungerade. Efter ett tag kom hamrarna tillbaka från Øyo och Endrestøl, men det berodde på att de inte hade smörjt in dem. Så Rognald blev kvar med hamrarna och började själv tillverka lie. Trots att han hade begränsad kunskap om liesmide lärde han sig vad som var nödvändigt.

Scythe-tillverkningen gick bra och Brusletto utökade företaget och anställde fler. En 12 hästkrafters råoljemotor installerades för vinterdrift, men användningen av maskinhammaren kunde ändå utvecklas ytterligare. Frågan var hur. Sommaren 1912 arbetade Lars, Rognalds son, i smedjan och presenterade en lie som han färdigställt helt med maskinhammaren. Han hade försökt vända lieen under poleringen och det visade sig att det var det avgörande draget som tidigare saknats. Rognald insåg då att liearbetet skulle bli ännu mer rationellt och kostnadseffektivt. Den nya tekniken ökade produktionen och gav Brusletto en fördel gentemot konkurrenterna. Vintern 1912-1913 arbetade fem personer i smedjan, ibland i skift för att upprätthålla arbetet upp till 16 timmar om dagen. Olav Brusletto reste runt och marknadsförde produkterna. Det fanns ett behov av nya lokaler, så beslutet togs att bygga en ny verkstad i Øinefoss. Där installerade man en 25 hästkrafters turbin och sex maskinhammare. Kort därefter drog Rognald Brusletto in sina söner och sin vän Sigurd Haugen i företaget under namnet R. Brusletto & Sønner. Han var säker på att verksamheten hade en lovande framtid.

På 1920-talet tillverkade fabriken många lie åt norska bönder, men utmaningen var att bönderna inte hade några pengar förrän de sålde sina varor på hösten. Produkterna från Brusletto levererades under våren, men vinsten kom först under hösten. Under hela vintern hade fabriken inga inkomster. De anställda fick förskott på sin lön medan flera av ägarna inte tog ut lön förrän betalningen för varorna kom under hösten. Tillverkning av lie förblev huvudaffären för R. Brusletto & Sønner, men konkurrensen om liekunderna var hård. Därför fortsatte företaget att förbättra produktionsprocessen. Runt 1930 började man härda och gjuta liearna i elektriska ugnar och 1937 konstruerade Martin Brusletto en elektrisk värmeugn för hö-liar. Denna metod har använts sedan dess. På den tiden arbetade 13 personer i smedjan.

1939 sålde fabriken 23 500 lie och levererade jordbruksredskap över hela landet och till Island. Omsättningen 1941 nådde 167 269 NOK, inklusive försäljning av liear, skärar, knivblad, kärror, skottkärror och andra mindre produkter. Samma år hade de 20-24 anställda. Martin Brusletto tog också fram det första patentet för hagellieen, vilket blev en succé, men efter att patenttiden gick ut kopierades det av både norska och utländska tillverkare. Från 1985 till 1996 tillverkade de bara lie med stansade blad. Efterfrågan på lieblad minskade och därför valde man att sälja denna del av produktionen till ett företag som heter Hamre i Etne, som även tillverkade lieblad.